Vaken igen jävla hit och dit med allt idag.

Ska slappa lite i soffan innan jag åker mot jobbet.

Egentligen borde jag diska men vet ni att jag tror

visst bestämt att jag gör det imorgon istället.

Jag är fasligt farcinerad över hur fort naglnar växer

om man ger fan i dom! Mina är på god väg att räknas som

relativt långa i folkmun, i min mun är dom redan långa.

Jag är ganska stolt över mig själv att jag en dag bara

bestämde mig att sluta, klå det ni om ni kan!

Nu ska jag packa lilla väskan och pysa!

Tårta i magen som frukost/lunch, vilken jävla grej!

Jag kan inte rå för det där med maten alltså, men det är

en jävla lurig grej för min hjärna. Och jag försöker verkligen

trotsa hjärnan troooo mig, så nyss åt jag middag också. Fast

det var riktig mat det, pastagratäng sedan igår. Heja mig!

Nu ska jag gå och sova en blund tills klockan är slagen för

jobb, och i natt befinner jag mig på Syrenen som idag har

flyttat upp till våning 7 på sjukhuset. Där känner jag mig

hemma så det är nemas problemas! Åh, nu vart jag akut

trött så nu nattar jag och hunden fan i mig.

Men hurtbullen Matilda, eller ja Mini är väl också en hurtbulle.

Nu har vi varit ute och gått i en timme och 45minuter med en

liten pitstop förbi Perran och Stickan. Kaxig sak han den där

Stickan, men Mini är ju inte den som är den så hon sa ifrån

när hon fått nog. Nu när vi är hemma dog Mini i soffan och

mina nerver i benen rycker och har sig, som alltid när jag

går en längre sträcka. Så nu ska jag svida om lite kvickt för

att svänga förbi världens bästa morfar som fyller år idag.

Grattis grattis till honom! Tänk att jag är morfars lilla flicka

fortfarande, är väl inte så konstigt när man tänker efter.

Han är den gubbe som jag älskar mest i världen!!

Men när jag tänker efter älskar jag väl inte så många mer

gubbar förutom farfar då såklart.

Men alltså...Jag vart ju såklart sittandes tills nyss framför

Beverly Hills. Och när jag nu skulle bädda färdigt inser jag ju att

benen på andra (ja benen) sängen är lösa också. Förbenat tänker

jag i ren och skär panik, ska jag behöva sova på soffan som är

en halv meter lång. Men så tänker jag lite med hjärnan och inser

att nyckeln till muttrarna förmodligen ligger här hemma. Så jag

börjar leta...Jo men se på fan i en låda ligger den och jag är ju

inte den som är den inte så jag lägger mig under sängen och börjar

skruva tills det tar stopp. Ja men gud vad skönt nu kan jag sova

en natt till i lugn och ro i vetskap om att benen (förhoppningsvis)

stannar kvar på sin plats inatt. Tacka gudarna för att jag är händig!

Jo hunden är på plats.

Och ja jag måste köpa lakarn som

är i samma färg, i know. Men det

känns som en sån där sak som man

gärna inte slösar så mycket pengar

på nå vidare ofta. Nu ska jag tvinga

jycken ut och sedan gör jag natt!

Åh vad jag försöker här borta.

Jag försöker vara duktig att vara uppe länge och sköta

mina missburk, snus och cola. Så skulle jag försöka mig

på att bädda om sängen och passa på att hä ihop benen

så det inte blir en å mellan sängarna. Men serni att för

det första så hade jag förkorta "kattstryp" grejer och

för det andra så märkte jag att ett ben är löst. Så  nu

kommer problemet...kan jag sova en natt med ett näst

intill löst sängben? Jag har ju iochförsig sovit där alla

andra nätter och bara tyckt att sängen börja gneka och

ha sig utan vetskapen om att sängen skulle kunna braka

vilken jävla sekund som helst. Men nu när jag vet det så

blir jag skraj. Ska jag behöva sova på fel sida av sängen

i natt då menar säng gudarna? Jaha, nu är jag så upprörd

att jag får svårt att andas också, vart är bricanylen?!

Tur jag ska göra spirometrin på Onsdag så får vi se om

det är på riktigt eller om jag bara är knäpp och blir tungandad

på skoj skull liksom. Nej fan, nu bäddar jag färdigt, tittar på

Beverly Hills och sover på fel sida i sängen när jag väl ska sova.