Vilken eftermiddag det vart!

Fillie frågade om mitt mat intag och vi bestämde oss för

en flottig pizza. Efter två bitar var jag mätt så då fick jag

fråga om en kartong och ta med mig hem. Vilket visade sig

vara bra då Emma efter några timmar var hungrig innan jobb.

Efter pizzan tog vi med oss våra hundar (eller en av Fillies)

och gick en prommis. Första gången Mini och Amoz umgås

sådär på tumanhand och det gick så fint så. Trot ivriga

försök till lite bus sådär som bara amstaffar kan.

Efter prommis tittade vi lite tv och sedan begav sig söt-Fillie

och snygg-Amoz hem. Då kom Emma och käkade pizza bitar

innan hennes första nattjobb. Och ni ser ju hur jävla

ointressant detta inlägg vart! Snacka om trött i luvan jag är.

Förhoppningsvis blir det en tidig kväll ikväll.

Hoppas jag aldrig mer får göra om spirometrin, det var fan en

av de jobbigaste sakerna jag har gjort. Snacka om att hålla på

att tuppa av! Att jag inte hade ätit någonting innan gjorde säkert

saken inte bättre. Jag visste inte ens att jag hade så mycket luft

i lungrona. Så ni förstår ju själv att det inte var någon hit liksom.

Nu äter jag rostade mackor med choklad på, nyttigt?

Ne kanske inte men jag äter det jag vill äta när jag

vill, för det måste väl  vara den bästa lösningen va?

Tänker man efter så har jag ju inte ätit något annat

idag så det kompenceras kanske ut? Don't no.

Hej hopp folket!

Nu är jag vaken och inte redo för att åka och göra en

spirometri, men jag måste ju. Jag hoppas lite i smyg att

det visar något för det är läskigt med tung andning utan

att veta varför. Men jag puffar min Bricanyl när det behövs

ändå jag, då kan jag ju andas och andas bör man ju göra.

Om man vill leva vill säga, och här är inte frågan om jag

vill leva...här är fråga ATT jag vill leva. Mitt underbara

lilla liv börjar ligga på toppen snart!

Nattens jobb blev inte lika långt som det brukar, då en

ängel flög uppåt. Så halv fem var jag hemma så jävla

konstigt det kändes. Men inte klagar jag över det inte!

Jag fick ju sova mer, inte för att det känns men ändå.

Ne, nu ska jag klä på mig anständiga kläder och göra

mig redo för fys-fabb besök. Hoj!