Alltså serriöst!

Är det endast jag i denna skruttiga värld som ska förstöra

för alla framtida ungar som kommer ihåg detta?

När pippi-jävla-pelikan kom då dog jag inombords!

Jag var livrädd för den fula fågeln.

Jag har tagit Bricanylen, men jag har inte somnat än.

Tänkte släpa med Mimpan ut en sista prommis och sedan

ska jag fortsätta det jag börjat med, kolla på "16 and

pregnant" avsnitten jag missat. Kanske att jag råkar börja

på någon annan serie också, jag är aldrig omöjlig inte.

Imorgon ska jag börja med en lång promenad med fröken

hund och sedan göra mig redo för dagen. Först serveras

parfymparty hos Fillie med massa brudar. Efter det blir det

förmodligen fotboll på Nipvallen.

Ikväll har det varit "önsta disco" fast dock med annan

musik än förr i tiden. Lite nyare, men jag antar att

ungarna som varit där kommer förknippa alla dessa

låtar till deras tid på önstadiscon. Stackars barn!

Just i detta skrivande nu är jag dödligt trött, ungefär sådär

så att man skulle kunna somna på stubben. Och det kommer

jag nog göra också om jag inte slutar att skriva!

Bricanyl är något jag måste inhalera först annars kvävs jag

väll i sömnen eller något sådant gulligt och vem fan ska komma

och hit och hitta mig då liksom? Ja det blir hunden de och hon

är alldeles för upptagen med sitt ben så den planen gick ju i

stöpet. Fan! Ah, jag tar väl det där jävla pulvret då som vidgar

luftrören sedan däckar jag. Det är fan inte min grej att vara

uppe från innan sex på morgonen, inte ens för fem öre.

Höpp! Nu har jag hittat ny musik igen, Blood brothers det

verkar vara grejer det. Käre spotify vad du skämmer bort mig

med härlig musik, det är fan inte klokt. Godnatt.

Jag är snuskigt trött, sådär så man knappt orkar dra efter

andan för att få luft, men det är ju så nödvändigt.

Dum som jag var bokade jag tvättstugan på vägen upp

i trappen när jag kom hem ifrån jobbet. Men jag måste,

det enda som finns på sovrumsgolvet är tvätt. Så nu är

en maskin halv färdig, sedan hinner jag förhoppningsvis

två till innan klockan är 22 och tiden är slut.

Jag funderar starkt på att gå till sängs med datorn så jag

kan kolla på "teen mom" eller "16 and pregnant".

Ha idag när jag var påväg hem kände jag hur gott det

skulle bli med pizzabitar som vart över från igår.

Men Mini hade tydligen känt samma underbara känsla

och längtan som jag. Hon hade liksom "råkat" knuffa

ner pizzakartongen ifrån spisen och bara "råkat" öppna

den med hjälp av tänderna. Och bara "råkat" äta upp

allting förutom kartongen och peferonin, för det tänkte

hon att jag kanske var mest sugen på så den lämnade

hon på golvet som en present. Satte, jag gjorde mig

en omelett istället och lärde mig att never ever lämna

något framme när jag inte är hemma. Så medans

jag gick här hemma och plockade kartongbitar så

gick jag och små skrattade samtidigt. Ironiskt, det

var min pizza det!

"Ångesten gamla vän kom och sitt här 
på axeln så rider vi ut natten.
Ungdomliga ångesten, jag är för gammal
för att ha den men det är inte jag som bestämmer.
...Ljuset och dagen och solen, här kommer räddningen
allt är nytt och på gång igen. Då äntligen så tappar jag
huvudet, här kommer den sömnen äntligen."

Jag är nästan säker på att det handlar om mig
och mitt liv ibland. Som i detta nu. Skit, jag är
fan avslöjad! Nu ska jag ta ut hunden en sista
gång och försöka sova. Varför kan jag inte sova?!
Är vanvettigt less på att sitta uppe var eviga natt. 

Vilken eftermiddag det vart!

Fillie frågade om mitt mat intag och vi bestämde oss för

en flottig pizza. Efter två bitar var jag mätt så då fick jag

fråga om en kartong och ta med mig hem. Vilket visade sig

vara bra då Emma efter några timmar var hungrig innan jobb.

Efter pizzan tog vi med oss våra hundar (eller en av Fillies)

och gick en prommis. Första gången Mini och Amoz umgås

sådär på tumanhand och det gick så fint så. Trot ivriga

försök till lite bus sådär som bara amstaffar kan.

Efter prommis tittade vi lite tv och sedan begav sig söt-Fillie

och snygg-Amoz hem. Då kom Emma och käkade pizza bitar

innan hennes första nattjobb. Och ni ser ju hur jävla

ointressant detta inlägg vart! Snacka om trött i luvan jag är.

Förhoppningsvis blir det en tidig kväll ikväll.

Hoppas jag aldrig mer får göra om spirometrin, det var fan en

av de jobbigaste sakerna jag har gjort. Snacka om att hålla på

att tuppa av! Att jag inte hade ätit någonting innan gjorde säkert

saken inte bättre. Jag visste inte ens att jag hade så mycket luft

i lungrona. Så ni förstår ju själv att det inte var någon hit liksom.

Nu äter jag rostade mackor med choklad på, nyttigt?

Ne kanske inte men jag äter det jag vill äta när jag

vill, för det måste väl  vara den bästa lösningen va?

Tänker man efter så har jag ju inte ätit något annat

idag så det kompenceras kanske ut? Don't no.

Hej hopp folket!

Nu är jag vaken och inte redo för att åka och göra en

spirometri, men jag måste ju. Jag hoppas lite i smyg att

det visar något för det är läskigt med tung andning utan

att veta varför. Men jag puffar min Bricanyl när det behövs

ändå jag, då kan jag ju andas och andas bör man ju göra.

Om man vill leva vill säga, och här är inte frågan om jag

vill leva...här är fråga ATT jag vill leva. Mitt underbara

lilla liv börjar ligga på toppen snart!

Nattens jobb blev inte lika långt som det brukar, då en

ängel flög uppåt. Så halv fem var jag hemma så jävla

konstigt det kändes. Men inte klagar jag över det inte!

Jag fick ju sova mer, inte för att det känns men ändå.

Ne, nu ska jag klä på mig anständiga kläder och göra

mig redo för fys-fabb besök. Hoj!